det går framåt!

Nu händer det något iaf. Men det är som att kroppen bara orkar jobba när barnen inte är hemma/vakna. Igår kväll, när barnen äntligen somnat fick jag värkar med ungefär en halvtimmes mellanrum. Det var också då jag insåg hur ont det faktiskt gör. Tur att det bara håller i sig 30 sek och är 30 minuter mellan gångerna när det sätter igång så man hinner vänja sig lite. Hela natten har det hållt på med 30 min intervaller, men jag har lyckats sova mig igenom ett par av dessa (antar jag). Men vid 4-tiden blev det plötsligt 20 min och vid 5-tiden 10 minuter mellan så då började jag bli lite stressad eftersom min mamma/barnvakten jobbar idag och börjar jobba kl. 7 och barnen ska inte vara i skolan förrän kl. 8 och just den timmen på morgonen är den som skulle bli krångligast hade vi räknat ut. Så det vore ju typiskt om det skulle bli just nu. Och när klockan var 6 var intervallerna nere på 7-8 minuter så då gick jag upp. Värkarna hade gett effekt iaf för slemproppen, som är ett tydligt tecken på att det är på G, lossnade hela på en gång. Men då avtog värkarna lite och gick ner på 10 minuter. Och när barnen vaknade så var det nere på 15 minuter och nu, kl. 8 är de helt borta... *suck* Men nu har barnen gått till skolan så nu lugnar det ner sig lite här hemma så det hinner kanske sätta igång. Kl. 13 idag har vi ett möte på skolan så vi får väl se om vi kommer iväg dit, eller om vi kanske är på BB då (hoppas, hoppas)

Tova uttryckte för första gången igår lite ångest över hur det kommer bli sen när bebisen kommer och det var så skönt att hon vågade göra det tycker jag. Jag har inte hört något negativt alls, i stort sett, från henne nämligen och det har jag ju räknat med att det kommer bli. Men igår fick vi prata igenom lite hur hon känner och vad hon oroar sig för.
*aj, här kom en värk, så jag skojade bara, de är inte helt borta då :)*
Det kommer ju att bli förändring här hemma och det är nog både på gott och ont. Det är tufft att få syskon, speciellt när man är så stor och dessutom både behöver stöd av föräldrarna men också behöver lära sig att klara sig själv, och dessutom att vi föräldrar låter henne få det ansvaret. Det kommer att bli lite tufft för oss alla tror jag. Vad Teo tänker vet jag inte, men jag tror inte han är tillräckligt analyserande för att i förväg förstå och kunna tänka ut hur det kan bli. Tova analyserar ju allt, och har pratat med andra som har två småsyskon och de har berättat hur jobbigt det är... Så gör ju inte direkt Teo ännu.

Nä, nu får det vara bra för idag. Ville bara uppdatera lite vad som händer för er som läser här. Hoppas på tillökning under dagen idag! 26 april är nog ett bra datum för födelsedag tror jag!