Elefant?

Ja, de går väl i 22 månader innan de får sina barn/kalvar, och just nu känner jag mig väldigt närbesläktad med sådana, både vad gäller längd på graviditeten och på storleken på kroppen...
I fredags skulle bebisen kommit ut, men det visste h*n tydligen inte om, så den har stannat kvar i magen än så länge. Så nu är jag i v 40+6. Mina båda tidigare har kommit i 41+0 och 41+1 tror jag, så det borde ta och hända nånting snart tycker jag. Jag gick med Tova till skolan idag och skulle bara ta en lite kort promenad på vägen hem, men det blev en timmes promenad för det var så härligt väder och kroppen (ja, det mesta av den iaf) mådde så bra av att gå. Bäckenet tyckte inte det var en bra idé men det struntade jag i, och traskade på. Det var underbart skönt och förhoppningsvis så kanske det ger nån effekt med lite mer sammandragningar och inte bara foglossningsvärk.

Jag var hos barnmorskan igår och som vanligt skäller hon nästan på mig för jag har för bra blodtryck 120/80. Det borde jag tydligen inte ha, eftersom jag är så överviktig och dessutom övergravid. Hon kan ju inte göra något åt mig då liksom, utan jag får bara vänta. Man går till v 42+0 här i Jämtland innan förlossningen gör nånting, så jag fick en ny tid hos barnmoskan nästa vecka. Den hoppas jag verkligen att jag slipper.

De stora barnen bara väntar och väntar och Kimmo också. Man får liksom planera in saker, men under förutsättning "att det inte hänt något" hela tiden. Iofs så ska man väl leva livet så hela tiden, och ta en dag i taget så det kanske är nyttigt att faktiskt tänka så lite oftare. Man gör det man hinner/orkar idag och skjuter upp resten till en annan dag "om det inte hänt något". Det är väl det som är ganska fascinerade med att vara mammaledig, för även sen när bebisen kommer så lever man ju i en kokong som man liksom aldrig annars upplever. Där är livet så närvarande och all ens tid går ut på att ta hand om en liten människa, och allt runt omkring får liksom anpassas efter denne. Det ska bli härligt att få uppleva det igen. *längtar*

Nä, nu ska jag nog åka till min kära moder och hjälpa henne att bygga ett skåp eller så... det är väl en bra sysselsättning i min situation?!
Mvh Christina