33

Nu måste det vara mitt favoritår! Jag har alltid gillat siffran 3 och nu är jag detta i dubbel bemärkelse. Jag fyllde alltså detta för ungefär 30 minuter sedan.
När jag igår satt och filosoferade och tänkte tillbaka på mitt liv så funderade jag över första gången för olika saker. Då kom jag att tänka på att jag firar min kvinnlighets 20-årsdag idag också... För 20 år sedan, nämligen dagen efter min 13-årsdag, så fick jag min första mens. Kanske en bisak, men jag minns det så otroligt starkt då jag verkligen kände samhörighet med min mamma och andra kvinnor. Inte tänkte jag att mensen innebar att man hade möjlighet att bli gravid, för sex fanns ju knappt på kartan då, men nu, 20 år senare, sitter man här med 2 underbara ungar. Dessutom inser jag att perspektiven blir enorma när man kan se 20 år tillbaka på sitt liv och faktiskt minnas det som det var igår. Det är verkligen ett tecken på att man blir gammal, tycker jag. 10 år är ok, men 20!!! Tänker mig 20 år framåt och funderar över hur livet är då. Barnen är utflugna (förhoppningsvis...) och man ska skaffa sig ett vuxenliv och fortfarande är man liksom mitt i livet, även om man är 53 år. Det känns ändå skönt att det är så mycket tid, men samtidigt blir livet beräknat på något sätt. För 20 år till sen så är jag 73 och det är inte säkert att man fortfarande är med liksom... Livsångesten attackerade mig just...

Men så länge man har sina barn omkring sig så är livet ganska mycket här och nu, men jag inser också hur fort det går och att man måste tänka på sig själv även nu, för att inte tappa bort sig själv. Dottern sa till mig idag att hon knappt kände mig för jag är ju borta så mycket på läger och så. Även om jag tror att det var en stark överdrift, för hon var allmänt lessen och arg just då, så lyser ändå vikten av att prata med varandra hela tiden igenom. Hon sa att hon inte visste vad jag hade för intressen, utom geocaching och kyrkan, och jag funderade då på vad mer för intressen jag har... det skulle vara musiken då kanske iofs... i bloggrubriken finns några ord som jag försökt välja för att rama in mig och mina intressen men det är så mycket man vill men så lite tid att göra det. Man måste välja och prioritera vilket är svårt.

Dottern har otroligt svårt för val, och blir så upprörd när det kommer massa möjligheter att välja. "Vad jag än väljer så kommer jag ångra det" skrek hon idag. Och det är ju så. Man kan ju aldrig välja och sedan veta hur det andra alternativet skulle blivit. Men åååååh vad det är svårt att förklara och få en 8-åring att acceptera detta. Hur ska man kunna välja när alla alternativ är bra/dåliga? Ska man ge barnen valmöjligheter eller ska man välja åt dom? De måste ju lära sig att ta egna beslut, men samtidigt är det en otroligt stressfaktor för dom att tänka igenom alla konsekvenser av alla val de måste göra flera gånger om dagen. Svårt det där tycker jag, men man måste ju bereda för dom för vuxenlivet, det där som de kommer att möta inom 20 år så där...

Nä, nu är min födelsedag slut så nu blir det sängen för gamm-tanten! Njut av alla väder! Kram!