Ja, nu har jag varit på mitt första bröllop mellan två killar. Ja, vigsel kan det ju inte heta ännu, eftersom kyrkan vägrar viga homosexuella.. suck... men det blev en välsignelse över ingånget äktenskap i alla fall. Revsunds kyrka var vi i. Teo läste texten på psalmböckerna och med hans bokstaverande blev Revsund "riv sönder", vilket han försökte göra med boken, för han tyckte det hela var såååå tråkigt... Det var lite segt i kyrkan, speciellt om man är 6 år med myror i hela kroppen, men det var ändå en fin tillställning i det stora hela. Jag trodde det skulle kännas ännu mer konsigt än det gjorde, men det är väl för man är så van vid deras relation att akten i kyrkan inte kändes så underlig.
Dock insåg jag hur heternormativ jag är. T.ex. kom jag på i vanliga fall brukar man ju inte få ha vitt på sig vid bröllop för att inte "konkurerera" med bruden, men det var ju inga problem den här gången. Sen funderade jag på om det heter "brudpar" eller vad man ska kalla dom, men jag fick inget svar på detta. Sen brukar det ju vara tradition att vid middagen, när den ena parten är borta, på toa e.t.c, så får man gå fram och kyssa den part som sitter kvar vid bordet. Detta blev också lite underligt i den här situationen. Men varför ska det vara det? Det borde ju vara lika konstigt att som kille pussa en nygift tjej, som man inte är kär i, som att kyssa en kille som man inte är kär i... Det är bra med aktiviteter som sätter fart på ens hjärna och bryter mot det normala. Det var i alla fall en fin fest, även om min förkylning satte stopp för en hel del positiva känslor, eftersom man varken känner sig vacker, eller speciellt social med konstant rinnande näsa och ögon.
Barnen tyckte det blev roligare och roligare med festen, eftersom det var en massa andra barn där också. Tova hittade en ny kompis, Erik, som bor i Pilgrimstad, och Teo blev kompis med en kille från Linköping. Tova och Erik bytte telefonnummer och pratade om att träffas via datorn e.t.c. Jag har alltid fascinerats över detta kontaktskapande som mina konfirmander håller på med så fort de bara ser en annan ungdom, men inser nu att det är jag som är gammal och seg, och inte aktivt söker nya bekantskaper. Jag är för blyg, faktiskt, för att ens tro att någon skulle kunna tycka det vore intressant att fortsätta kontakten med mig, efter ett möte på ett läger, fest eller liknande. Jag tror nog att folk har fullt upp ändå, eftersom jag själv har väldig begränsat ork till ett socialt liv, utanför jobbet, men det kanske hänger ihop med att jag inte har så många vänner som jag faktiskt träffar IRL längre... det är ju tragiskt, men kanske en del av den sociala strukturen som är just nu. Jag har spelat en del Sims 3 de senaste dagarna, och där blir Simmarna av med sina vänner för de aldrig hör av sig, och jag fick en liten väckarklocka där och började fundera på när jag senast ringde en vän och bara pratade... *suck*
Har precis börjat sommarkursen på Mittuniversitetet i "Ungdomssociologi" som jag ännu inte beslutat mig för om jag ska orka slutföra, eller kanske istället lägga energin på att umgås med familjen och kanske träffa några vänner också... Men jag tror att kursen är väldigt intressant, speciellt de två sista böckerna, men den här första boken är ett "Mount everest" att ta sig över känns det som. Engelska, med långa meningar, och ord jag inte orkar förstå, och så dessutom bara i elektronisk upplaga, dvs läsa på datorn... inte så kul... ska dessutom vara avklarad om en vecka, så egentligen borde jag läsa just nu, men med snor i hela huvudet och ork som är typ 0 så känns det svårmotiverat... men jag ska väl försöka då...
Hoppas ni andra har haft en skön midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar