Tur det finns tangentbord...

för nu har jag knappt någon röst alls. Efter tre dagar på scoutläger i hällregn (för det mesta) så blir kroppen sur och grinig och vägrar vara frisk tydligen. Så idag vill halsen att jag skulle vara ledig, men lyder man sin kropp... nähä då... speciellt inte när 200 fotbollsspelande barn väntar på Svenska kyrkans insats på deras fotbollsskola. Och hur lätt är det att göra sig hörd med en väsande stämma mot 20 st sexåringar som helst av allt vill spela fotboll själv med sin boll... och så kommer jag och försöker få dom att samarbeta. Ja, utmaningar är ju ett ord som ofta återkommer i mitt jobb. Men med hjälp av min kollega så har vi iaf genomfört 7 av 13 grupper nu, men nu är rösten slut. Får se om jag kan skjuta upp morgondagens 6 grupper tills nästa vecka, eller om jag får ta maken till hjälp. För det är ju synd att behöva ställa in en sådan värdefull möjlighet för kyrkan att möta barnen i fotbollsskolan, bara för att min dumma hals inte vill göra som jag vill.

Nåväl. Scoutlägret som var på Dekarsögården gick bra tycker jag. Det är alltid intressant att ha med sig sitt eget barn och se hur hon fungerar i grupp med nya barn och dessutom se hur hon upplevs av andra. Själv tyckte jag att hon var mest negativ och gnällig, men alla jag pratade med sa att de upplevde henne som otroligt positiv och oblyg och lätt att ha att göra med... ja, man ska inte ha mamma som ledare, så är det nog. Jag insåg också en hel del om mig själv och hur jag beter mig som mamma. Hon var ju iofs ett år yngre än de yngsta deltagarna, men ändå så är hon ju så pass stor att hon ju egentligen kan hålla reda på sina saker, borsta tänderna e.t.c. men mamma var där och la sig i iaf... jag kom av mig mest när ett av barnen som är ett år äldre frågade henne hur gammal hon var, och då insåg jag att hon faktiskt ska fylla 9 år i år. Hon är faktiskt ganska stor ju, men det vill INTE jag förstå, alltid. Så det var en nyttig erfarenhet för mig. Men lite vatten på minkvarn fick jag ändå när hon på dagen ville sova själv i tältet med övriga kompisar, men när kvällen närmade sig så var mammas närhet viktigare ändå... men hade jag inte varit där hade det nog gått hur bra som helst ändå...

Teo har börjat på fotbollsskolan och det går bra för honom vad jag förstår. Han tycker det är kul med fotboll så vi får väl se om vi lov att skola om oss till fotbollsföräldrar också, och stå och heja på fotbollsmatcher ett par år framöver. Det är ju en bra fostran att spela fotboll så egentligen har jag inget emot det, men jag har förstått hur mycket tid det tar med alla cuper och matcher och träningar. Men vi får väl se. Tova ska gå på dagkollo den här veckan men missade första dagen, eftersom vi var på läger, så på tisdagen var hon med. Men i dag var hon hemma för hon hade halsont och var trött. Men nu verkar det inte vara något direkt fel på henne så vi får väl se hur det blir i morgon.

Nu ikväll hade maken svenhippa/mösexa för våra vänner som ska gifta sig på fredag. Det ska bli intressant och roligt att få gå på det bröllopet, för våra vänner är två killar som ska "gifta" sig i kyrkan... ja, jag skriver "gifta" eftersom kyrkan inte ställer upp på detta ännu, så trots den nya lagen så måste de ändå ingå äktenskap borgerligt först innan det blir välsignelse i kyrkan. Konstigt att kyrkan får göra så och frångå lagen, men vi får väl se hur det blir efter augusti när kyrkomötet har bestämt sig.

Jag har inte skrivit så mycket om min vikt på ett tag, men det är väl pga ångest typ... för sen jag slutade med drickandet så inser jag verkligen att jag är sockerberoende. På riktigt. Och det är väl ett förnekande att sluta väga sig och sluta skriva här om hur det går, för då slipper jag "face it" liksom... Men 7 kg plus har det blivit sen jag slutade, och det var ju inte meningen. Men jag VILL inte att det ska gå åt det hållet igen, och jag SKA inte gå upp mera, men ändå "passar jag på" att trycka i mig allt jag hittar eftersom jag vet att jag kommer börja med en ny kur "sen"... men innan "sen" kommer så har jag ju hunnit gå upp ännu mer, så "sen" måste bli "nu" eller så måste jag börja leva ett bättre liv matintagsmässigt... jag har vunnit två lådor med Cambridgekursbars, så jag har ju ett stort förråd av matersättning som stöd för att klara av att gå ner mer, men motivationen är inte så hög, men det finns ju så mycket att skylla på. Speciellt jobbet är bra, med två läger nu de här veckorna, bröllop på fredag, helg, midsommar, halsont, solen skiner, maskrosor... ja, ni vet... det mesta går att skylla på. Men nu har jag bestämt mig (typ) att försöka köra från tordag nästa vecka, alltså när sista lägret är över och semestern snart börjar... (förresten, semeter är också ett bra skäl att skylla på att jag måste äta)
Nä, jag har alltid drömt om att gå ner en massa kilo under semestern så att man kommer tillbaka till jobbet 30 kg smalare och skitsnygg så ingen känner igen en... tänk om det skulle kunna hända i år?!? Fast 15 kilo räcker också... eller så klipper jag mig innan semestern är slut så kan jag känna mig snygg ändå...

Måste också berätta att jag har haft mitt första fiolframträdande med stor publik. C.a 280 personer tvingades genomlida detta. I fredags hade jag nämligen hand om skolavslutningen för åk 9 i kyrkan och då pratade jag om att våga ge sig på nya utmaningar och att inte vara rädd för att misslyckas. Så jag spelade, efter en veckas sporadisk övning, nationalsången för församlingen. Otroligt stor jubel och skratt blev det så mitt budskap gick fram. Även föräldrar kom fram efteråt och tackade för att jag bjöd på mig själv och att det var ett bra citat jag hade sagt:"Gör något som skrämmer dig varje dag, så blir livet mer spännande". Det var mina ord på vägen till de nior som gick ut. Ur denna kull var c:a 70 % fd konfirmander vilket gjorde det extra kul att få skicka med dom lite ord på vägen. Men nu blir det till att öva lite mer fiol innan det blir något fler famträdande. Kanske blir det snarare än man tror...

Nä, nu ska jag sova och ladda batterierna för att ev väsa mig igenom 6 fotbollsgrupper i morgon, eller försöka vara sjuk och ladda för att bli frisk.. vi får se vad som händer. Ha det så bra allesammans och trevlig midsommar, whereever you are.