Ungefär ett dygn fick jag ligga på uppvaket. Jag hade förhöjt blodtryck och de ville ha lite extra koll på mig. Detta dygn kände jag mig som överkörd och det kröp i kroppen och det var svårt att sova med alla sladdar. EKG, blodtrycksmanchett, syrgasgrimma, dropp och syresättningsklämma hade jag på mig. Mamma, som satt och väntade i väntrummet på besked, glömde jag bort att kontakta förrän vid 17-tiden men sen kom hon och sa hej innan hon åkte hem igen.
Efter frukost på torsdagen fick jag åka upp på avdelning 15a och från fullständig övervakning skulle man nu nästan klara sig själv... Det krampade i magen för varje tugga och därför var det svårt att få i mig maten. Jag hade dropp i handen men det gjorde ont och närmare kvällen bad jag sköterskan kolla och då var handen helt svullen och vätskefylld. "Världens sötaste hand" sa den söta manlige ssk (eftersom den var fylld med glukos-dropp...)
Nu efter två dagar är den normal igen.
Innan jag åkte hem blev det sjukintyg och ett halvt apotek med mediciner att hämta ut. En del livslånga, iaf tills dom forskat fram något annat. De tror nämligen att just gastric sleeve inte på samma sätt som gbp:n gör att man tar upp näring sämre än tidigare. Men än så länge kör de samma program för båda operationerna.
Ja så nu börjar det nya livet. Flytande kost i två veckor och sedan puréer i två veckor till. Kramperna börjar ge med sig. Uttrycket "en fis i rymden" får en helt annan innebörd när man är magopererad. Plötsligt kan just det vara skillnaden på att kunna äta eller inte.. 😉
Tack till alla som har bett, hållt tummarna och skickat styrka. Det har hjälpt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar