Kan man bli utbränd på att vara mammaledig? Det går säkert och just nu känns det så. Är så sjuuuukt less på alla bråk, tjafs, emotsägningar, diskussioner, gråt, uppgörelser och sånt så jag bara kräks snart! Men det är väl så att snart börjar skolan och då blir det bättre rutiner här hemma.
Det har börjat märkas att syskonskaran har förändrats och att det inte alltid är positivt. Han som just blivit mellanbarn känner sig lite utanför, vilket är helt förståeligt, men jobbigt för framförallt honom själv, eftersom han trots sitt agg mot förändringen älskar sin lillasyster. Men det är ju skönt ändå att det kommer ut så han inte går och håller det inom sig tills hans spricker.
Annars så är livet trevligt... vi har idag varit och spelat minigolf i flera timmar och det tärde på allas våra tålamod, men det var (oftast) roligt. Jag vann... inte, men kom på delad tredjeplats med min pappa. Kimmo vann och min moder kom tvåa. Barnen kom sen. Teo spelade inte ens klart...
Vad gäller mitt viktväkteri så går det bra. Över 8 kilo har jag gått ner på 8 veckor och det är ju helt ok. Med pulverkur går det ju fortare så jag slits lite med att det går så långsamt neråt mot vad jag är "van" med pulvret, men det går bra än så länge, framförallt när det iaf går neråt.
Idag tog jag mig ett mammabad. Dvs jag skulle unna mig en lugn stund i badet med en liten kort badning av Tilde. Men så ville Teo också vara med så det fick han för jag tänkte jag kan ju bada själv sen. Så när Tilde badad klart och lämnat efter sig lite kräks, kiss och annat som kommer ofrivilligt ur en bebiskropp så kunde jag ta mitt lilla bad. Då får man verkligen försöka njuta utan att tänka på vad som finns i vattnet. Jag kunde ju ha bytt vatten men är för snål/miljömedveten att jag inte gjorde det utan jag hällde i mer varmvatten och en massageolja med kamomill i för den avslappnande doften. Det var ändå underbart skönt, och hela kroppen blev aldeles oljig. Så det var lite svårt att gå för jag halkade omkring på golvet ett tag efteråt. Men det är sådana tillfällen man behöver unna sig. Jag gick på fotbehandling förra veckan som jag fick i födelsedagspresent och det var också alldeles underbart.
Vi har cachat en del också. I förrgår vad jag med Cherish kusin Benke och hans tre barn på Andersön och gick runt i skogen ett par timmar med alla sex barnen. Det är ju skönt att se att han, precis som jag, går på stigar men sen bara brakar rakt in i skogen utan att veta helt säkert vart man är. tur det finns GPS:er... vi hittade iaf de 5 cacherna vi planerat och vi åkte väl dit vid 13.30 och var inte hemma förrän 18.30. Barnen vi hade med oss var i åldrarna 9,7,5,3,1, och 3 månader... två barn bars i selar men de andra gick. Och vi gick säkert 6 km i terräng av olika slag, så jag var rätt slut när jag kom hem. Ont i kroppen har jag fortfarande idag och jag bör kanske ta det lite lugnt även om det är svårt för mig som älskar att röra på mig. Men jag har ju c:a 7 cacher kvar i en annan skog som väntar på mig. Jag hör hur de ropar: Kom och ta oss! *ler*
Tilde förresten har fått svamp i rumpan och nu efter en vecka har vi fått en salva som hjälper mot det. Vi visste inte att det var svamp så vi har kört på med alla salvor och huskurer vi kan tänka oss men det var svamp det var sa Inger på BVC när vi var där i tisdags. Så nu är hon mycket bättre.
Nä, nu har jag svamlat klart för idag och ska sova. Kimmo är hos en kompis och barnen har väl äntligen somnat nu kl. 21.50 (inte säkert dock). Det är läggningarna som är tjorvigast och trots att vi försöker med rutiner och regler så går det inte. SNART BÖRJAR SKOLAN! Det är mitt mantra just nu...
Kram och godnatt! Nu går jag in för landning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar