Graviditet = sjukdom?!?

Var på besök hos barnmorskan idag och förklarade mina krämpor och sånt som kommer naturligt med graviditeten. Jag tycker ju att det är normalt att mina fingrar domnar och att ryggen blir trött och ond efter långa dagars sittande eller stående och att fogarna gör ont i bland och att det är svårt att andas när man sitter framåtböjd och sånt. Jag är ju dessutom 7 år äldre än sist jag väntade barn och startvikten var ju densamma som när jag var höggravid med Tova, så det tär ju på kroppen helt naturligt. Men barnmorskan nästan insisterade på att jag skulle träffa läkare och eventuellt gå ner i arbetstid eftersom det "är ju den tiden då man brukar jobba mindre". Detta uttalande fanns inte ens på kartan när jag väntade de andra två, för då var graviditet inte en sjukdom utan ett tillstånd man fick stå ut med. Men det verkar ha ändrats sen dess. Dock har jag inga planer på att jobba mindre. Dels för att jag fortfarande orkar jobba och trivs (oftast) med jobbet och vill ha någonting att göra på dagarna och träffa folk. Och dels att det är svårt att dra ner på mitt jobb, alltså att avgränsa det till att jobba t.ex. 50%. Det kommer ändå bli så att jag jobbar som vanligt men på kortare tid, vilket ingen kommer må bra av. Så vi får se hur det blir. Jag övertygade barnmorskan om att jag hör av mig om jag känner att jag behöver. Jag ska tillbaka om två veckor för blodtrycket hade ökat lite grann och hon ville kolla upp det igen. Så vi får väl se om någon har ändrats. För i morse var det otänkbart att sjukskriva mig på deltid, men nu har tankarna börjat gro på att det kanske finns en poäng att anta "erbjudandet" och kanske ladda batterierna med promenader och motion på dagtid och kanske ha lite ork över till familjen också.

Vi hade en dag på jobbet idag om organisationsanalys och sånt "flum" idag. Jättebra övningar gjorde vi och jag deltog aktivt. Men jag kände mer och mer under dagen att jag var ovanligt oengagerat i resultatet av våra analyser. Jag analyserade mig själv och kom fram till att jag håller på att släppa taget och gå in i det som kommer sen. Jag bryr mig inte så mycket längre om verksamheten efter mars och det känns konstigt nog positivt. Det jag är lite orolig för att föräldraledigheten blir en sån skön avslappning från jobbet att jag inte vill komma tillbaka utan vill pröva mina vingar nån annanstans, men å andra sidan är kanske inte det heller så konstigt med tanke på att jag jobbat sen 2002 på det här jobbet. Så har ni några erbjudanden så är det läge att komma med dessa nu, för jag är kanske intresserad...

I övrigt mår familjen ganska bra. Kimmos tarmundersökning är över så nu får han äta som vanligt efter en vecka utan fibrer som avslutades med laxermedel och flytande "kost"... Barnen jobbar på i skolan. Teo har börjat med judo som han längtat efter, men efter första passet igår, när tränarna visade lite kast och sånt som de ska lära sig under några år, så darrade underläppen inte bara på honom, utan på många av barnen som tyckte det såg läskigt ut... inte helt rätt pedagogik för 7-8 åringarna alltså, även om tanken var god. Teo fyller ju 7 på fredag så nu laddar vi för kalas även om både Kimmo och jag åker bort åt olika håll i helgen.
Tova har börjat på kören i Torvalla och det verkar funka jättebra. Hon är ju trygg där sen kyrkistiden, och det är samma ledare i kören som på kyrkis. Skolan har också mobiliserad en del krafter för att kunna hjälpa henne med saker som hon behöver extra stöd med så det känns också helt underbart bra. Jag och Kimmo ska också försöka komma iväg på lite föräldrakurser (det är så dags nu...) så vi också kan vara det stöd vi borde för våra barn. Det är synd att det inte finns fler sådana erbjudanden för föräldrar att få prata om hur man är förälder efter peroden med blöjor och smakportioner m.m. Men det ska tydligen starta en grupp med "Föräldraverkstan" i februari och den verkar jättebra av det jag tidigare sett så det vill jag verkligen vara med på. Hoppas jag orkar bara...

Nä, på tal och att orka så måste jag sova för att ladda inför Bibeläventyr i morgon. Det är kul, men kan vara sååå dränerande av energi har jag just upplevt den här veckan... *suck* Även det första "kalaset" för Teo ska det vara i morgon kväll. Så det gäller att vara full-laddad. Godnatt alla läsare!