Kreta och annat skoj!

Ja det är väl dags för lite dagbok från Kreta. Vi var iväg 10 personer förra veckan. Hela vår familj, min mamma, Kimmos föräldrar och Kimmos kusin med dotter som är 1,5 år. Så det var ett stort gäng som åkte iväg. Resan har gått hur bra som helst och jag, som faktiskt tror att det finns en Gud som har en hand över oss, är hur tacksam som helst över denna vakande hand, för det var mycket som skulle kunna gått fel. Tågresan var optimistiskt planerad. Vi skulle vara på Arlanda 2 timmar innan flyget skulle gå, dvs ingen tid för förseningar, men just den här dagen (som faktiskt alla andra dagar jag åkt med SJ) så funkade det hur bra som helst. Vi kom fram i tid, vi hittade varandra på flygplatsen och kom igenom säkerhetskontrollen med allt vård bagage, inkl vattenflaskor (fyllda), drickyougurt, vällingtetror et.c. Det var bra det för maten ombord på flyget var inte billig alls.

Flygresan gick jättebra även för våra minsta resenärer. De sov mestadels och myste med sina pappor. Det gick bra för mig också som inte är byggd för flygplan men det var gott om plats i sätena och dessutom hade jag och Tova tre säten för oss själva. Det var faktiskt först när vi kom till Chania på Kreta som det strulade lite, men det var nog Guds sätt att visa på att vi ska lyssna tiill våra barn. Vi hittade nämligen inte biluthyraren, som jag bokat via det billigaste jag kunde hitta på nätet, så jag hade ju mina tvivel redan innan. Men Tova tjatade på att det satt en person där borta som hade det företagets namn på ryggen, men ingen lyssnade på henne, tills vi gav upp och gick dit. Och bad Tova om ursäkt hundra gånger för att vi inte lyssnat på henne. Hon hade ju rätt. Det tog dock en bra stund att hyra bilarna men till slut kom vi iväg.

Trafiken och vägarna på Kreta var inte så hemska som jag föreställt mig eller mindes, men jag lät ändå min mamma köra vår bil, i beckmörkret, de 6 milen till Rethymnon från Chania. Jag tog fram min reseledarmapp och skulle kolla adressen, men... jag hade ingen adress på något papper över huvudtaget. Så vi körde in i Rethymnon och körde på måfå/magkänsla och svängde in på de vägar vi tyckte kändes bra och plötsligt säger Kimmos kusin att vi just körde förbi Lenoniki Recidens, vilket vårt hotell hette. Helt otroligt. Så det var bara att vända och så var vi framme. Kl. 23.30 ungefär checkade vi in, otroligt hungriga, så vi gick ut och åt middag allihop trots den sena timmen.

Sen började vår semester på riktigt. Bad i salta hav och främst i poolen när barnen fick välja. Lite för grusig strand där vi bodde var det, men vad gör det. Lite för varmt (eller mycket) var för barnen, och för oss också, så om jag skulle boka om detta skulle jag väntat 2-3 veckor för att orka göra något och orka ligga i solen. Men det var ändå helt underbart.

Alla utom jag och barnen for till Knossos och tittade på stenar... been there, done that, NOT doing it again, tänkte jag för jag var där när jag var på Kreta med kyrkans ungdomsgrupp i början av 90-talet (en otrolig resa förresten...på många sätt). Jag minns att jag avskydde Knossos och därför offrade jag mig att vara hemma med barnen. Oj oj oj vilken uppoffring...
Karlarna var iväg och snorklade på andra sidan ön också vilket Kimmo drömt om länge så han var (är) eld och lågor över detta. De säg massa coola fiskar och det var som att simma i ett akvarium berättade de sen. En dag tog jag min mor, svärmor och Tilde och en bil och for över ön vi också, för att få se hur ön ser ut. Det är ju helt otrolig natur, alltså berg, och dalar och otrolig utsikt. När vi skulle åka tillbaka så körde vi efter skyltarna och inte efter kartan vilket gjorde att vi inte kom tillbaka den väg vi åkt dit, (vilket är intressant för enligt kartan fanns det typ bara en väg...) men då fick vi se ännu mer coola saker. plötsligt var det en stor damm, en läskig bro över typ bara en avgrund och en sjö och sånt som vi inte trodde fanns på själva ön, men det fick vi se. Och vi kom fram utan att vända om för vi körde på magkänslan igen, och det funkade även denna gång... fast det är lite läskigt att köra så där när ingen vet var man är och man har en bebis och alldeles för lite vatten med sig. Men det var ju inga ödevägar vi åkte på för det kom ju bilar och körde om oss hela tiden (ja de kör om oavsett hur fort man kör eller hur trångt det är)

Vi åt massa god mat, var in till Rethymnon också några gånger och två cacher tog vi också, så klart... Så efter en vecka var det dags för hemfärd och vi tog bilarna och skulle åka mot Chania vilket vi gjorde. Men vi testade två badställen på vägen, åkte in till Chania-stan, men åkte lika fort ut igen och tog ett badställe till innan det var dags för hemfärd. Resan hem gick bra men när vi kom till Arlanda och skulle få komma till vårt hotell Connectt, så blev de strul. Vi hade ju två kollegor till mig med respektive med oss på resan och de fick inte plats på hotellet trots att de bokat redan i mars. Så de fick istället åka till Radisson. Och eftersom vi var ett sällskap med dom så fick vi också åka dit, efter många om och men, men där tyckte de att vi skull betala för rummet och sen kräva Connect på pengar, vilket vi vägrade. Så efter lite telefonsamtal så löste det sig, dessutom till det bättre. Vi hade nämligen bokat ett familjerum där även min mamma skulle bo med vår familj, men Radisson hade inga sådana rum. Så vår familj fick ett rum och mamma fick ett enkelrum, vilket hon jublade över. Svärföräldrarna fick ett dubbelrum som de skulle ha så alla vart ännu nöjdare än innan. Dock fick vi rummen kl. 01.30 så inte förrän kl. 02.00 var vi i våra sängarm tröttare än nånsin, men alla var vakna. Men inte så länge för vi somnade och sov så gott i dom underbara sängarna.

Frukostbuffe och sen till Arlanda Sky city där vi gick omkring. McD-lunch och sen gick vi ner till tåget som skulle gå 14.18. 14.14 börjar vi göra oss redo att gå på när tåget kommer då Teo säger "vart är min ryggsäck?"... inte där vi var fanns de i alla fall. Han kommer på att den är på McD, under ett bord. Och den innehöll barnen båda Nintendo DSiXL, hans och Tovas mobil m.m. så det var inte bara att lämna den där. Kimmo springer upp för ala trapporna och barnen är NÅGOT skärrade och stressade. Tåget har inte kommit än, men vi hör att det närmar sig. Ingen Kimmo. Tåget kommer och pulsen går upp lite även på mig och vi börjar fundera på reservplaner när en väldigt andfådd Kimmo kommer med väskan i högsta hugg. Så vi kan lugnt (nåja) gå på tåget och åka hemåt. Otroligt. Även när det kunde bli katastrof så hade vi en skyddande hand över oss!

Så vi åkte hemåt, trötta men nöjda. Min pappa möter oss på tåget och vi får skjuts hem, bäddar ner barnen och börjar packa upp. När jag sen ska gå in till Teo för att natta honom, halkar jag på något blött på golvet och ser att han spytt ner golvet och sängen, men sover gott... men det är börjar på en annan historna, som sträckte sig hela den här veckan...

Kreta var iaf en underbar plats att åka till, perfekt för barnfamiljer, barnvänligt, bra resturangmenyer med mat barnen kände till. Det är inte billigt, men priser på maten mellan 4-9 euro alltså 40-100 kr ungefär. Dricka kostar mycket, men vatten kostade nästan överallt 1 euro per liter och det funkar ju bra.

Ja det var vår resa. Vi har som sagt in kommit tillbaks till vardagen för efter Teos insjuknande, vilket vi trodde var stress och trötthet och för mycket godis, så blev jag och Tilde sjuka tisdag natt och Tova sjuk på torsdag natt (efter att cyklat till Ås och tillbaka med skolan). Kimmo har inte kräkts än dock, så han kanske klarar sig. Men nu verkar alla må bra, förutom hosta som vi har sen Kreta, men på måndag kanske vi kan återgå till vardag. Hoppas att Gud har en vakande hand över oss då också! Kram till er alla!