Hönsmamma

Det är vad jag är det! Tova är på Wilhelmsberg på körläger och jag lämnade henne igår. Men under dagen i går hjälpte jag till i köket så jag var kvar hela eftermiddagen. Då gick det upp och ner i humöret och hon vacklade mellan att åka hem och att stanna. Men så gick det över och så åkte jag hem. Lite SMS:ande igår blev det men sen hörde jag inte av henne på ett dygn! Va! Har det hänt något? Är telefonen borta? FÅR hon inte ringa hem? Törs hon inte för att det hänt något? Har hon försvunnit och ingen saknar henne? Ja, man kan ju få alla möjliga konstiga tankar i huvudet. Men ändå var jag trygg med att hon hade det bra. Och nu på kvällen skickade hon SMS att det var bra med henne så nu är jag lugn igen. Hönsmammor...

Pulvrena går bra, även om jag är så sugen på mat att jag kreverar snart. Har tänkt ge upp flera gånger med fått hjälp från ovan tror jag. Igår tänkte jag ta en köttbulle och gick till kylen med Tilde i famnen. Jag öppnade dörren och sträckte mig efter den, och då kräktes Tilde så jag vad tvungen att ta hand om det. Då kände jag att jag nog inte skulle ha någon köttbulle. I idag tänkte jag skrika ut att jag ville ha godis, men slog i foten i stolen jag satt på och fick skrika andra saker istället... men får ju tolka det som man vill men det är lite intressant att jag blir avbruten i mina ätartankar. Kanske är det nån som vill hjälpa mig lite på traven... 6 kilo har jag iaf gått ner redan, alltså de första fyra dagarna, men det är söndagmorgnar som jag har vägdag så det ska bli spännande att se hur det går. 20 kilo till september är målet iaf, och jag hoppas det ska gå.

Nåja. Igår "firade" jag och maken 10 årig bröllopsdag. Alltså ha jobbade, jag lagade mat på läger och somnade med Tilde 20.30... men jag fick en stor bukett röda rosor av honom och de är jättefina! Nu är det bara att ladda om för 10 år till då... så jag får väl börja med att gå och lägga mig. Barnen sover och Kimmo är på bio så det finns inget kvar att göra än att äta eller sova, så då blir det: SOVA! Godnatt!