Ja, nu är det lördag igen och klockan är mycket, men det är nu jag har tid att skriva. Jag sitter, för mig själv, utan att någon är vaken/hemma och det är verkligen sådana här stunder man behöver emellanåt.
Dagarna rullar på, även om jag känner att jag vissa dagar inte gör annat är sitter i soffan och ammar/ser på TV eller är ute och promenerar med vagnen, och det är rätt skönt att Kimmo är hemma och kan laga tak som läcker eller ta emot barn som kommer hem. Dock är det slut på det snart då han faktiskt fått en praktikplats i Lits församling från 1 oktober till jul. Det är jätteskönt att han fått något att göra, även om ekonomin blir ännu sämre nu, eftersom han måste resa till Lit varje dag och någon reseersättning blir det ju inte. Och det är i akassa som är inkomsten ändå, men vi får äta havregrynsgröt och blodpudding lite oftare... och Tilde behöver ju inte äta ännu utan kan få helamma tre månader till utan problem, och blöjor behöver man ju inte byta så ofta och... ja, ni ser, det finns många sätt att spara pengar på... Men det är kul att han fått lite napp som förhoppningsvis kan ge ett jobb senare.
Själv vill jag inte jobba, men ska göra det ändå. Jag ska nämligen ha barnkör på mitt jobb en gång i veckan. Alla tre barnen får följa med för två av dom vill gärna vara med i barnkören och det tredje får ju hänga på ändå liksom. Det ger inte mycket inkomst med det är kul att ha barnkör och jag vill ju gärna ställa upp och hjälpa mina arbetskamrater när de behöver det. Jag är så kluven inför att börja jobba igen efter jul. Jag vill helst inte, men jag måste nog för ekonomins skull, för Kimmo får bara mindre och mindre akassa och föräldradagarna vill vi ju spara på också för att de ska räcka länge. Så kanske skulle jag kunna jobba halvtid, helst på förmiddagarna när barnen är i skolan, och så kunna ta med Tilde på jobbet, alt jobba hemifrån. Det skulle vara underbart. Eller så börjar jag plugga till lärare på halvfart och får studiebidrag, men det är ju inte mycket pengar det ger heller. Så jag vet inte. Kan inte någon bara ge oss c:a 30 000 i månaden och så kan vi göra vad vi vill?!? Just nu lever vi på c:a 18 000 kr/månad och det är inte mycket... Men det går ju det också, om (eftersom) man måste. Men jag måste väl bestämma mig snart hur jag vill ha det för mina arbetskamrater börjar ju planera nästa termin snart, och de vill väl veta om jag, eller min vikarie, ska vara med. Ska ta och prata med min chef snart kanske.
Gu vad gnälligt det här inlägget blev. Det var inte meningen när jag började skriva, men jag kom in på ett spår som tydligen var jobbigt, så nu har jag fått ur mig lite gnäll. Nu kanske jag kan sova gott.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar