var hos BM och läkare i går och fick fortsatt sjukskivning på halvtid fram till 16 april, dvs beräknad förlossningsdag. Så jag började räkna på hur mycket jag skulle jobba om jag nu dessutom skulle hinna ta ut alla mina komptimmar, som efter helgen är uppe i 93 stycken... jag kom fram till att om jag jobbar den här veckan, så behöver jag inte jobba så mycket mer sen alls. Men det kommer jag inte stå ut med utan jag vill jobba så mycket jag kan och orkar, vilket är ungefär halvtid. Så idag, första dagen efter vårt stora SUM-läger, satt jag och min kollega och kollade på vad jag skulle jobba med framöver. Det blir mycket praktiskt kan man lugnt säga, eftersom det är påskvandringar i parti och minut, och så ska vi hinna med ett bibeläventyr också. Dessutom måste jag hinna städa mitt kontor så min stackars vikarie kan komma in där.
Det är så svårt att fatta att detta är min sista jobbarmånad. Jag känner mig lika mycket gravid som jag skulle vara i vecka 7 typ, men också så skulle förlossningen lika gärna vara över och jag har bebisen här. Dvs jag vet inte vart jag är riktigt. Svårt att fatta att jag inte ska jobba på bra länge och fortsätter planera, men också så har jag redan släppt jobbet och skiter i vad som händer egentligen. Jag hoppas lite grann på att bebis ska komma till påsk, men kanske vore det bra om jag fick ett par veckor att gå hemma och "boa" lite innan det är dags. Men jag är mest rädd att bli sjukt rastlös av att gå hemma och dessutom inte orka göra något hemma. Risk för mycket tid på FB och föräldranätet alltså...
Men jag försöker nu komma ut och gå varje dag minst en halvtimme. Jag behöver komma ut för att slippa huvudvärken som jag nästan vaknar varje dag med, eller åtminstonde får vid 12-tiden varje dag om jag har jobbat. Men om jag promenerar så hjärnan mår bra så får jag ooooont i ryggslut och främre fogen så jag måste sitta/ligga ett tag för att vila kroppen. Så ingenting är egentligen bra. Ont i underlivet får jag av att sitta på kontorsstolen på jobbet också, det är bara framför datorn hemma så det går bra, men då får jag ont i huvudet av datorjobbet efter ett tag. Så det är bra att jag får vara sjukskriven så jag kan anpassa lilvet lite grann efter vad jag orkar och klarar av. Lite promenader, lite jobb, lite vila och lite annat.
Nä, nu måste jag göra något åt min hemska halsbränna. En fryst pizza från Coop var det jag hade på jobbet till lunch och den har förföljt mig nu i fyra timmar... *bläääää* Snart är det sportlov! Kram!
1 kommentar:
Hej! Hoppas att du inte fått några fler krämpor och att du inte är allt för uttråkad av att vara hemma så mycket.
Skicka en kommentar