allhelgona

Ja, idag var det alltså allhelgona och samtidigt halloween, som vissa firar. På skolan pratas det mycket om detta och det verkar som att alla barn/familjer firar haloween numera. Våra barn skulle gå ut och göra bus eller godis, men jag vill inte att de ska göra det. Främst för att jag vet att många blir irriterade och arga på detta och för att det faktiskt inte är snällt att hota något, även om det är på en barnslig nivå. Men det är svårt att stå emot när barnen vill och säger att alla andra gör det. Men idag har jag inte sett några barn som går runt och gör detta. Jag vill gärna ha kommentarer ang detta om ni har några.

Vi var iaf på middag hos mina föräldrar. Tacos och kladdkaka serverades det. Vi tog också en promenad till "minnesförlusten" som Teo kallade minneslunden. När han sa det höll jag på att skratta alldeles för högt än vad som passade sig där i den mörka kvällen på kyrkogården... men det var mysigt. Vi tände ett ljus för var och en av mina och Kimmos föräldrars släktingar. Barnen var lite rädda men tyckte att det var mysigt. Men det är sådana här kvällar jag längtar "hem" till Stockholm, att få gå på vår kyrkogård i Djursholm som vi alltid har gjort. Jag minns att jag tyckte det var astråkigt när jag var liten. Kallt var det och ingen kände jag av de som låg där eftersom alla mina släktingar, utom gammelmormor, dog innan jag föddes. Men sen min mormor dog 2000 så är behovet större av att gå dit och minnas. Men det viktigaste är kanske ändå att man får vara tillsammans med den familjen som lever och visa barnen på hur bra det är med kyrkogårdar för att minnas de som dött och få prata om döden. Det var en mysig kväll och Teo lämnade vi kvar hos mormor för "han älskade henne så mycket och hon läste saga så fint så han nästan börjar gråta" så han fick sova kvar där i natt.

Annars har det varit lugna dagar. Jag jobbade torsdag-fredag och idag har jag faktiskt lyckats träna också för första gången på länge. Jag tog i så jag mådde illa, men tyvärr mår jag bara illa efteråt, och då är det ju liksom försent att ta det lugnt. Det enda jag inte klarar är rygglyft, liggandes på mage, men med tanke på att bebisen är c:a 10 cm lång så tar den ju ändå en del plats och det känns som om man ligger på en liten melon, vilket inte är så skönt varken för mig eller bebben. Jag har inte känt några direkta sparkar än, men eventuellt lite fladder, men det är svårt att skilja på tarmrörelser och bebisfladder så här pass tidigt. Det är ju faktiskt "bara" v 17 men snart är det faktiskt bara halva tiden kvar. Tyvärr har jag gått upp en hel del i vikt, men jag VILL inte det. Men det är svårt när man inte kan kontrollera det. *suck* Men träningen gör att jag vill äta mindre så jag hoppas på att jag kan komma igång igen med detta regelbundet.

Nu ska jag krypa ner i sängen för jag fryyyyser hela tiden. Är iskall om fingarna så det är lite svårt att skriva ordentligt. Godnatt alla läsare!