söndag 25 januari 2009

Barnkalaset är över!

Ja, så har man haft 6-årskalas för sonen som fyller år på torsdag. 10 ungar mellan 4 och 8 år i 2,5 timme... ibland är det synd om barnen som har så pedagogiska föräldrar. Sonen ville ha riddartema på kalaset och modern (jag alltså) tänkte "ja, vad kul, vi kör en Riddarskola för barnen". Visst... Fadern till sonen började planera och tänkte "och så måste vi diskutera det här och det här ämnet och så..." när modern (fortfarande jag) sa "du, det är ett kalas, inte en lektion i etik och moral".... men det blev ändå bra. Barnen fick kämpa om fem stenar som handlade om att hjälpa till, beredskap, tålamod, minne och vänskap. (på bilden syns förresten min otroligt snygga riddartårta med svärd som pekar in mot en krona med en ros i mitten. Dock mindre kul att göra tårta, när ingen äter...)

Hjälpa till blev en variant av "korvkull" där man, när man blir kullad, står still och ska bli räddad. Den som står still är riddare, men behöver ett svärd och en sköld på var sin sida om sig för att bli fri. De andra kamraterna kan alltså rädda genom att vara svärd och sköld på var sin sida om den kullade.

Beredskapsuppgiften var att barnen stod i ring och en gick runt utanför ringen. Den som gick runt fick en trasa att kasta in mellan något barns ben och då skulle de jaga ikapp till platsen där personen stod. Den som kom sist fick gå runt utanför ringen och kasta trasan nästa gång.

Minnesuppgiften var "kims lek" (konstigt namn, men den heter ju så) med 15 grejer på en bricka och så tog man bort några och så hjälptes dom åt att minnas vad som saknas.

Tålamodsleken var den klassiska penna i flaska, men då höll dom snöret i handen.

Den sista uppgiften var svårast, speciellt för en del. Barnen fick sina godispåsar utan innehåll. Sen fick de, parvis, en skål med godis som de skulle dela upp rättvist mellan sig och båda skulle vara nöjda och ha fårr ungefär lika mycket. Vänskap handlade detta om. För en del gick det jättebra och de tog en eller ett par godisbitar itaget. En del roffade så mycket de kunde på en gång och hävdade att "det är ju rättvisast att jag får mest eftersom godis är så gott". Trots att det fanns nästan exakt lika många av varje sort i skålarna så var det ingen som delade upp den så att den ena fick en colaflaska och den andra likaså e.t.c. Det var MYCKET intressant att se barnens personligheter på det här sättet.

Till sist hade barnen samlat sina fem stenar i de utomordentligt fina sammetspåsar jag sytt och så fick de diplom och blev dubbade till riddare! Det var kul faktiskt, även om det var ganska pårestande med allt ljud och gnäll och annat som kommer fram också....

Men sonen var nöjd och efter kalaset åkte vi och köpte en ny soffa vi hittat på blocket... inte för att den gamla var förstörd av kalasande barn, utan för att vi behöver fler platser än 3 för vi är ju 4 i familjen och man KAN ju vilja sitta själv, utan barn i knät nån gång...

Kvällen avslutades med att jag fick klippa bort sonens tofs han sparat i nacken, med motiveringen att nu är han ju ingen "padwan" längre utan en riktigt jediriddare... Nåja... sen tittade maken och jag på "Eagle eye" som var riktigt bra... dock känns det lite obehagligt att skriva blogg just nu, men ändå... (skriver inte mer om filmen om det är någon som kanske vill de sen...)
Men nu är lugnet åter rådande här hemma. Dock har jag en hemskt period framför mig nu med 4 helgers jobb på raken, och dessutom inte så mycket tid att vara ledig veckorna, men det blir ju mars snart... och då är jag LEDIG en hel vecka!!!! LÄNGTAR så enormt!!!! Nu ska jag sova och ladda batterierna för en ny arbetsdag!

Sov gott!
/Chris


3 kommentarer:

Britt-Marie sa...

*ler*....ja, måste ju le igenkännande....så har våra barnkalas med två pedagoger som föräldrar också varit -- sedan 2 års ålder har inget kalas varit lika det andra -- alltifrån rymddisco till maskerader, kalas i stugan i Edsåsen med lekar och repbana i blötsnö till festmiddag med servitörerna Norre och Daniel...så ja...andra föräldrar blev nog trötta över den höga ambitionsnivån och några orkade inte ordna något kalas alls till slut...*oops*

Och ja...det är trist, men barn äter inte vanlig tårta, så hos oss har det varit glasstårtor mest, snyggast var nog den vi gjorde som en rymdraket med röda godissnören som eld...

*ler*....barnkalas är härliga! Och jag lovar -- det jobb ni lagt ner, kommer att vara investerat som goda minnen för sonen och hans kompisar!

*kram*

Britt-Marie sa...

PS!
Otroligt fin tårta! Du har inte funderat på konditor-yrket emellanåt?

Christina sa...

Nej, inte direkt, men är man uppväxt med en mamma som gjort tårtor i ALLA former och storlekar och utseenden så fångar man ju upp en del på vägen... man har ju fått göra ett och annat och hjälpa henne under sitt liv... hon är otroligt duktig på detta så hon brukar få stå för tårtbakandet, men det är kul ibland att få lyckas själv också...